Johanna Mayer

Om fem timmar drar jag till USA!!!! Jag kan knappt tro att det är sant!

först flyger jag till Köpenhamn och sen till London. Från London till New York!

Min älsklingsjohanna är här och myser med mig en sista gång :)

Nu är det bara lite mer än ett dygn kvar tills jag åker! helt sjukt är det!

Kom nyss hem från en jättetrevlig dag på stan. Träffade Marika och fikade lite i två timmar typ. Sen mötte jag upp Amanda och åkte till Liseberg och buggade. Där träffade vi på en kille hon gillar och Fredrik. Hade en rolig kväll med allihopa.

Igår köpte jag en ipod som jag ska ha på flygresan. Det blev en orange!

Imorgon ska jag packa, packa och packa hela dagen. Kanske åker hem till pappa en stund och på kvällen kommer Johanna hem till mig och sover över. Mys!

Nu ska jag äta och sen lägga mig och läsa lite.

Hasta la vista!

Vi har nyss avslutat en middag med mina gudföräldrar. Det var mysigt  och vi fick god mat. Även fast vi inte sa hej då förutom en kram och ett sköt om dig så känns det i alla fall bra om vi inte träffas igen. Det kändes lite tungt när de sa att de inte skulle komma till flygplatesen. Men vad ska jag göra åt det liksom?
   Jag fick även en summa dollar som jag ska ha om jag hamnar i knipa. Om jag inte har andvänt dem innan jag ska hem så får jag sätta sprätt på dem sista veckan.

Imorgon åker jag och pappa hem till mormor för att säga hej då till henne och kusinerna. Det kommer bli en tuff vecka!

Förungefär två timmar sen ringde STS och sa att jag måste åka till USA imorgon om jag ska vara med på lägret. Det betyder alltså att jag inte skulle hinna att packa, att säga adjö till släkt, till Johanna och till Carro. Jag skulle inte få en chans att få förbereda mig över huvud taget. 
   Jag satt och pratade med Johanna i telefon när hemtelefonen ringde. Det var en tjej från STS som berättade allt för mig. Under tiden låg Johanna kvar i mobilen och hörde hela samtalet. När jag sen tog upp mobilen för att prata med henne grät jag. Jag har nog aldrig varit så förtvivlad. Jag kan inte åka imorgon!n 
   Jag stannar hellre hemma hela året än att åka utan att säga adjö till alla. Så nu har jag två alternativ kvar. Det första är att jag åker till USA den 31 Juli och går på lägret en vecka och missar de första dagarna i skolan. Det skulle innebära att jag skulle komma hem till min familj, gå och lägga mig och sedan gå upp tidigt till skolan dagen efter. Jag skulle haft roligt i New York men det känns inte riktigt värt det längre. Innan allt det här så hade den veckan varit den roligaste på hela året men nu kän den helt menigslös. 
  Andra alternativet är att jag åker den 30 Juli direkt till familjen. Det skulle innebära att jag skulle få ungefär  3 dagar med familjen innan skolan börjar. Men då har jag ju inte veckan i New York. Då får jag inte träffa de andra utbytesstudenterna där. Men å andra sidan kan jag åka till New York när som helst i livet.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Just nu känns det som att jag lika gärna kan stanna hemma hela året och bara vara med Johanna och skolka första lektionen för att ta en latte. Allt bara för att vara med min bästa kompis.

Nu ska ni få höra! Jag satte mig vid tvn för att se en film men då ringde mamma och berättade att hon hade fått ett mail från USA. Då tittade jag på min mail och mycket riktigt så hade jag också fått samma mail. Det var min blivande värdmamma Heather som skrev. Hon berättade att de bor i Tenessee/ Cleveland. De är tre stycken i familjen. Mamma Heather 38 år, pappa Darwin som va typ 49 år och de har en dotter som heter Jessica på 7 år.

Vi ska åka och campa och träffa indianer och se fina vattenfall. Det med indianerna är ascool men att campa är inte riktigt min grej. Men men! Vad gör man inte?

Nu ska jag bara få mitt exakta datum också!

Nä nu får det vara nog! Nu förbjuder min pappa min släkt att åka till flygplatsen med mig när jag åker till USA. Han tycker alltså inte att de ska få säga adjö, vinka av mig och stödja mig på min livs svåraste dag! Men jag hoppas så innerligt att de inte lyssnar på honom. Vi skulle ju ha avskedskalas med tårta och grejer i cafét på inrikes. Han tänker inte ens själv komma till flygplatsen. Det gör mig så himla ledsen! Jag vill bara härifrån. Jag klarar inte av en minut till i detta huset!

Mitt humör skönk så snabbt!

Helgen , helgen, helgen! hur ska jag börja? Jag kom till Johanna på lördagkvällen, hade med mig jordgubbar och vi åt färdigrätt till middag. På kvällen såg vi lite filmer och efter ett tag så sussade vi båda sött med tvn på.
   Söndagen började med att vi pkte och handlade lite. Självklart glömde vi hälften. Men vad är en tonåring utan sin korkade hjärna? Det kom lite folk och vi bakade muffins och kladdkaka. När alla var trötta satte vi oss och kikade på Dagboken. Jättefin och mysig film måste ja säga! Den får en sjuttonåring som jag att drömma bort lite.
   Idag var jag hemma en snabbis för att duscha och hämta mitt visa. Så nu är jag redo för att åka till USA!


Sen drog jag in till stan för att dansa bugg och foxtrot. Hade faktiskt ovanligt trevligt och ännu bättre blir det på onsdag. På vägen hem träffade jag Frida och vi pratade på som bara den. Så häligt att träffa positiva människor!

Har blivit en stolt ägare av en byxdress idag!

Ciao!

Denna stress igen! Aja helgen hos Johanna var jättemysig och nu är jag hemma en snabbis för att ducha och fixa i ordning mig. Bussen går till stan om 20 minuter så jag har lite tid över.

Berättar mer om helgen ikväll. Var och hämtade mitt Visa idag. Så fullt blev det faktiskt inte :P




Oj nu blev det superbråttom!

Jaha, det här med att vara lite extra nyttig förutom att träna går inte så bra. Min pappa är ju kock så jag får alltid massa god men fet mat. Med grädde, smör och sånt i. Men jag njuter i alla fall av maten och tränar jag är det ju okej.

Snart drar jag in till Johanna i stan för att sen åka hem till henne och bara mysa. Föresten då borde jag ju ta med ett par mysbyxor också kanske.


Ciao!

Aaaaah jag är så arg! Jag är arg på mig själv! Jag åkte in till stan för att dansa och köpa te. Te köpte jag ett jättehärligt med massa frukt i. Men när jag skulle gå in till Liseberg så såg jag att Lisebergskortet var hemma. Pank som jag är kunde jag inte betala inträdet på 75 spänn så det var bara att åka hem igen. Det värsta är att nu när jag sitter här hemma så händer det massa roliga saker. Dans på liseberg, Gothia invigningen som jag alltid går på och Britneys konsert. Vad gör jag nu liksom? Detta var verkligen inte min dag! Jag blir så himla arg! Det enda som går på tv är Lotta på Liseberg men det är självklart inga bra artister. Åh jag vet itne vart jag ska ta mig till!

Nu är jag så sjukt trött på folk som inte kan förstå att jag verkligen vill åka. Varför jag tycker det är värt att plugga ett år till även fast jag inte alls gillar att plugga. När jag fick reda på att man kunde göra något sånt här så känndes det självklart att jag ville åka. Men jag visste inte då alla problem och hur ledsen jag skulle vara ett år framåt. Varje bråk och alla tårar är värt det. Jag har tvivlat men jag har också alltid varit säker på att det är detta jag ska göra.

Folk frågar mig hela tiden varför jag inte gör som alla andra och går ut gymnasiet först. Men jag vill inte vara som alla andra, jag vill se världen och gå min egen väg. Jag är övertygad om att detta året kommer bli det bästa i mitt liv. Jag kommer att sakna alla mina vänner i Sverige men jag träffar dem ju igen. En riktigt vän stannar kvar!

Idag har jag ett viktigt samtal framför mig. Jag kommer gråta och säkert skrika men jag kommer alltid stå för hur jag känner. Jag skiter i vad alla mina vänner säger om att jag borde stanna hemma det är min pappa som jag måste få att förstå. Han är den enda som jag bryr mig om vad han tycker. Men i detta fallet ska jag stå upp för mig själv och säga att jag verkligen vill och klarar det här.

Jag måste klara det här!

Love J ♥